det är dagen efter du vaknar helt fuckad tar kartan slagen i käften tankar dalar men spriten smaka jagat
ruset utan ljus i natten bara mera mörker lusten som jag söker hjärtat bakom brösten
hjärna full av röster paniken ångesten trösten ingen väg är tydlig längre inga val längre
inte lik mig själv längre själen sviken ett lik i mitt ställe sviktar under vikten
häller i mig spriten känner ingenting känslor jag förr höll för dig har kastats ut i vind
svårt att tro att en eld brann så stort saker vi har sagt kan inte få det ogjort
passivitet jag lät det hända nu hatar vi varandra finns inget som kan ändras ljuset som blev skändat gråter med min penna
förlåt
men förlåtet får aldrig chansen att lämna mina läppar som darrar skammen som härjar
depression väger tungt men hur seriöst kan jag ta det när jag vaknar och älskar och faktiskt mår bra sen sen fuck hela dagen fuck hela världen jag lever och lär men allt är förgäves andning förtär mig tappat mitt värde
är världen värd det när jag tappat min kärlek för allt utom knappsattsbokstäver knappt benen bär mig knappar på jackan som skyddar mot väder men storm inombords Irma Katrina i kombination hör mina ord bödeln bedrog mig lät fortsätta leva så trevar i mörkret i hopp om att finna ett hörn eller något som kan styra bena
avfyra flera livet för långt så jag genar
ingenting kommer bli det som det var framtid bestulits mig jag vill tillbaks cuttad och klar araban skryt om bravad har lärt mig vi lyssnar till en annan lag sätter mig stenad vid slutet av dan och lyssnar till rim över rytmer från ett annat jag andar från ett annat plan mangas och gol-råtta inom ett skal tillsammans de samsas konstant konsonant och vokal
skyller mig själv hade jag varit där hade du varit här än idag hade jag varit där hade poolskyddet rivits i bitar och vi hade simmat till stranden tillsammans ibland har jag drömmar jag vaknar och kan inte andas kan inte förstå du ligger i marken du får inte leva och skratta du får inte gå
som vi sprang i en natt mitt på Tokyos gator jag hann aldrig säga förlåt så vi drifta som du när du låg på det översta skiktet ibland har jag drömmar jag vaknar och kan bara sprattla attack mitt i natten det är kalla demoner men bränner som Katla
barnen har frågor på frågor jag frågar nu bara mig själv
var jag någonsin sann som jag borde yo var jag mig själv såg jag mitt syskon såg jag bara mig själv nävar i marken blodet som varför slår jag mig själv förstår jag mig själv
skulden är eld i mitt sinne jag ber och jag hoppas på dagen den försvinner när jag fallit till sömnen mitt minne blir inget en stjärna som svävar i riktning mot grinden när min tid är kommen så ses vi i himlen från båren till graven jag hoppas jag hinner förlåtelse betalar med livet
för allt jag ej gjort när du vandrade vid mig
2 / 13
Frågar
dimma som liten såg ingenting levde i tankar fantasyböcker helt fucking förankrad
blev som en blir när en lever sitt liv som om det vore någon annans tänk om jag vore en mangas tänk om min hjärna fick andas tänk om tänk om tänk om
alla dessa tankar spelar ingen roll om du inte kan handla nu jag får tiden att stanna har vuxit med tiden tiden stod vid mig som Gud med sitt avtryck i sanden trycker på knappen trycket i huvudet hur vet du vad jag lever i nuet
familjen förföljdes av kulor och eld flydde från byn och sen flydde från svält nio när mamma tog tåget till Stockholm från hemlandets fält landet hon känt landet vi flytt till och levde i sen så var det bestämt
men vilket land kom hon till svennar i skolan som härjade vilt nävar fick flyga för systern som kämpa med vatten droppar med högafflar facklor och krattor torkande händerna hennes baracker de knutna min mammas gör snutar förbannad knulla varandra krigandes så hon kom till siktad förståelse blicken på målet hon är ett geni från byn till staden tillbaka till byn
tillbaka till staden männen som gjort henne galen vänner som dragit falska fasader spränger ett facit blatten med pengar och status
men också problem jobbade dubbelt och jobbade sent jobbade extra med sina föräldrar de torkade rent dammade samma kontor deras dotter min mamma omfamnade chansen att jobba hon hamna på andra sidan av jorden egen försörjning som gav henne modet mat till sig själv sina barn och sin moder min inspiration men tror knappt hon förstod det
med mina ord vill jag skapa klenoder vi saknat sen åren tillbaka vill minnas men minnena når ej tillbaka förstår dig förstå mig tillbaka språken vi glömt jag vill få dem tillbaka rånad på både biten och kakan så biter tillbaka tar det tillbaka mormors historier fostrat historiker sen vi blev skapta sen vi låg nakna födda till land som oss hatar
så vem är jag blattebarnets bleka blattebarn 353 tusen mördade finns några tusen kvar både hus och bil har brunnit men jag har ljuset kvar jag har buset kvar vänner som oss lämnat de har busat klart
vem är jag min mammas barn ett andra barn som ställer krav som skriker högt och smäller av vem är jag
3 / 13
Vissna blommor
min kärlek bröt den lag de skrev forcerat ner deras prat om fred i vrångstrupen slutet på mitt oxygen och snuten endast kuler ger nog vi led ge oss frihet nu vi skrek
krigare omöjliga att tygla vre inkapabel till att tiga med revolutionen genomsyrandes varje steg jag ger jorden vill ha pengar för blodet vi vill spränga hela skiten vill ha rättvisa morden får inte gömmas
historier måste spridas vidare när monster styr i form av sittande och blivande politiker poliser och näringslivsdrivare kungen med hans knektar som lever på vårt lidande in i ledet de vill kliva ner allt som ger mig kraft att älska
men jag ser svaghet i deras ögon och svanken i deras ryggar jag ser girighet i blicken och hungern som aldrig tystnar
lyssna håll käften och bara lyssna nej jag sa håll käften och bara lyssna fucking hör du vad jag säger sätt dig håll käften och bara lyssna
inga vissna blommor sträcker sig mot solen inga vissna blommor sträcker sig mot solen
våra rötter rör sig djupt hur lite vi än kan tro det våra rötter ger oss styrka sen innan min moders moder våra höfter rörs till rytmer från bouzoukia* och kanoner
era röster kommer aldrig definiera mig ni kan slå ni kan bryta kommer aldrig nånsin tysta mig saknat syre sen vi föddes trodde du du kunde dränka mig syskonhanden flätar handen bildar länken som ska hänga dig
4 / 13
Väntar
jag väntar tålmodigt på min kram min kropp känner sig ensam mitt sinne känner sig vant
satellit simmar genom ett hav ormen kramar sen slappnar den av det går dagar kommer i par löften på fingret sen åker de av
men det där är bara cykler sånt som dödligt lever i men vi söker evigt liv i nått större än de vi blir av att samla på resan hit
vem var det vi var ett barn utan ett skal en kram utan ett krav ett lag utan en lag mätta men utan någon mat det blir lättare lutad tillbaks såren och slag kan läkas men ärren stannar nog kvar
så vad föds ur deras läppar som har slutits mot min hud världen blir så mycket större när en inte bara står ut själen blev så mycket större när en inte bara såg ut se in det är fucking dörren till ett slut utan ett slut
jag väntar på den där kramen men vägrar ta den för sorgen den ska komma från bara kärlek så många kramar födda ur ångest
det här är vad jag ber om det här är vad jag kräver kärleksfullaste kramar och kravlösaste kärlek
5 / 13
Sår
när du varit dina sår så länge när du vaknar och lakanen klänger till kroppen hittar du hoppet eller dom dig där du hänger
när du varit dina sår så länge att det är läskigt att läka dem för hur kommer ärren se ut vad kommer formas på platser upptagna förut
det är dags att du vräker dem dags att du börjar vara där för dem lyssnar och känner och lär av dem tystnaden bränner men svär det som händer är helande händer de vrider och vänder den enda du alltid har där är dig själv så ni kan väl vara vänner
jag var i krig med mig själv tog ett liv av mig själv varje skrik mot mig själv varje kniv mot mig själv flydde in i mig själv
en liten låga en slocknande eld en grotta vid havet en bild av mig själv en orm utav silver en ring till mig själv jag finns för mig själv
att kunna finnas för andra tro på dig själv en tro som aldrig kan falla
känn dina rötter jag svär på min mamma hon som mig födde hon som mig amma hon som mig lämnade tidigt för kriget det kom från en annan
han som aldrig mig backade kriget det kom från en annan
jag har varit mina sår så länge men när jag ligger i sängen så ligger jag still inga vrida och vänder inga blodstänkta lakan och skakiga händer har blivit något annat ärren har format en pansar
som jag kan vila i som jag kan ta av får vara mjuk får vara svag får bara finnas får andas jag får må bra
hans våld har styrt mig i hela mitt liv hans knogar får bli blodiga kommer leva i frid
6 / 13
Tre kyssar
tre kyssar i nacken tappar fattning du är fantastisk
varje morgon i din kökssoffa ville jag filma ville fånga och försvinna förgångna i dimman ville hålla dig i timmar så du höll mig i timmar
vilka strider vi kunde vinna från din säng vilka tårar som kunde falla
för om du tog mina bördor och jag axlade dina om du blev till min sköld och jag fanns vid din sida så skulle allting bli bra
tre kyssar i nacken kunde läka vilket sår som helst tre kyssar i nacken nu det sista som jag saknar än
någon jobbar på att inte sakna men jag älskar den här känslan för jag minns vad det betydde mig och kommer alltid vara ensam
så någon kommer lämna mig kommer åter bli ett minne för allteftersom nuet rör sig dåtiden försvinner
det som skulle bli bra det blev ett stilla krig det vi skulle vara de krävde inget vi
dina ord till mig de blev min sista grav du behöver inte vara arg på dig själv längre det är vad du sa
all den kärleken kommer finnas kvar bara rädsla skulle blunda för juvelen som jag har
så jag tackar för tre kyssar tusen gånger
jag tackar för att du lyssnat på falskaste av sånger
tack för alla dessa ord tack för att du lyssnade tack för att du förstod
7 / 13
Frid
jag är och du är samma
endast en föreställning att det finns någon annan endast en idé en pjäs vi spelar det är endast rädsla som får mig att vela
som får mig att titta bort som får mig att vända blicken endast en tanke krävs för världen att gå i stycken
men världen den är hel och med den även jag den som alltid vet vem den är möter aldrig någon grav
söker aldrig något svar men jag lär mig hela tiden förändringen jag alltid ser hur jag rör mig genom livet
jag är vad som blev skrivet men aldrig satts i ord jag är hela tiden hela himmel hela jord
8 / 13
Barn
och nu sitter jag här som om ingenting har hänt som ett barn igen bara sitter här
att få vara barn igen vilken gåva minns hur jag sökte hur jag fråga hur jag blev mitt eget svar hur svaret alltid varit jag
vad har jag kvar att säga mina ord betyder ingenting ingen lera kvar att dreja bara dansa runt i ring
men ändå formas orden jag har ingenting att bidra med men ändå fattas rodret muskelminne mina fingrar vet
och om jag ska va ärlig så har jag bara kärlek kvar jag älskar och blir älskad för den som älskar mig är jag
jag älskar dig jag älskar dig och kommer aldrig älska klart min kärlek den är evig och allting älskar mig tillbaks
jag älskar dig min bästa vän du som lämna mig för länge sen jag älskar dig som hatar mig och hoppas att du hittar hem
jag älskar dig jag älskar dig att få vara barn igen
9 / 13
Elden
sommarkvällar som jag sitter eldar sitter tittar månen när den molnen lämnar
sitter tittar åren hur ett år förändrar vilka spår som lämnas
vem kan titta hitta spåren vem kan återvända
vem kan läka såren vem kan få sig själva
en kan ingen annan alla andra kommer komma och sen lämna dig tillsammans
vägen som du vandrar den har inget slut sitter tittar elden hur den brinner ut
10 / 13
Du
det är du du är här du var alltid här
jag kunde inte se dig när jag stängde mina ögon jag kunde inte se dig med sån rädsla i mitt hjärta
hej älskade älskade du älskare som förenas älskare här och nu
11 / 13
Sett dig
varje stund är en gåva för ingenting är lovat
allting är dig lovat det är bara att fråga
jag vill ge dig hela världen jag vill ge dig hela världen här är den jag vill se dig få och få för jag vet att du är värd det
jag har sett dig kriga sett dig skära i dig själv har sett dig lida sett dig vägra ge dig själv ens smulor sett din ilska sett din skam sett din sorg och hur den brann
allt jag gör är ser dig aldrig bländad av ett evigt ljus och allt jag har jag ger till dig men jag har ingenting att ge dig nu
12 / 13
Hejdå
hejdå min vän du som lämna mig för länge sen dig jag inte riktigt lämnat än
jag tar mina farväl drar ut på den här känslan den må ha varit min fängslare men även mitt sällskap när jag varit ensam
jag är aldrig ensam längre men jag vågar sakta inse att jag alltid varit själv länge talat med mina väggar många frågor har jag ställt
det som var fint får vara fint jag tänker inte kasta någonting med tiden kommer allt mig lämna så jag tackar vad jag minns
det som var vackert får vara vackert även sorgen sjöng en sång och smärtan lärde mer än någon så jag tackar än en gång
att få älska dig har verkligen varit bortom alla ord jag kommer älska dig för evigt men som någon inombords
här brinner nu en eld ett vatten djupare än hav en evig ro och stillhet i den vildaste orkan
där ligger nu min framtid så jag måste ta farväl min själ som blev fördärvad som nu evigt helig är
13 / 13
Hej
hej du som är älskad välkommen till din dröm se och känn vad du har skapat undra vem förtjänar allt beröm
allt jag har det har du gett mig allt jag är är ditt att ge få är de som någonsin sett dig ändå är du allt nån någonsin ser
jag har ingenting att dela längre jag skulle endast ta dig hit vad du gör var alltid ditt val och ska för evigt så förbli
du har redan lämnat mig jag har redan valt att dö för dig ändå kommer bara stanna här kom och gå som du förmår
min älskare med vinden min kärlek till en orm det är dagen efter du vaknat det var döden som förstod
